Trevlig läsning!

Vi ska försöka uppdatera bloggen minst ett par gånger i veckan… med betoning på ”försöka”…
(under julen blir det säkert färre försök).

Du får jättegärna skriva i kommentarerna om vad du vill läsa om på den här bloggen. Hej hopp så länge!

Gå till tävlingen här:

TÄVLING! Vinn Moses Jones och Messiah V: The Rapture på DVD

Något av det mest intressanta med bildkonst, oavsett om det gäller måleri eller film är vad Jurij Lotman kallade ”minusvärde” (läs klassikern ”Filmens semiotik och filmestetiska frågor” från 1973), det vill säga det som inte finns i bilden men kanske borde finnas där.

Tänk på den tomma stolen vid matbordet i inledningen på ”M – En stad söker en mördare”. Vi vet att någon borde sitta där och att föräldrarna väntar åp sin flicka som inte kommer att komma hem. Det är frånvaron av någon som gör filmbilden intressant, inte närvaron. Eller med ett så att säga enklare tänk på den klassiska bilden i De 39 stegen, närbilden med handen där ett det saknas ett halvt finger.

Minusvärde kan även vara en films narrativa drivkraft – ofta är protagonistens mål att sträva efter något efterlängtat eller att återta något som har gott förlorat. Här behövs knappast exempel, du kommer säkert lätt själv på en rad olika filmer.

Genom att något fattas kan alltså en filmbild, en person, eller t.o.m en hel handling bli intressant. Tyvärr lär man sig oftast bara vid filmutbildningar och filmkurser att ”tillföra”, ”sätta ut” och ”ta fram”. Sällan poängterar man ”reduktion”, ”frånvaro” eller något som liknar Lotmans minusvärde. Men det är alltså genom just sådant som en filmskapare kan sätta ytterligare krydda på sitt verk, tillföra något genom att ta bort.

Till och med en tecknad serie kan bli mer intressant genom reduktion. Jon blir ännu mer intressant i Garfield, när katten och den egentliga huvudpersonen med samma namn tas bort. Om du inte har läst Garfield Minus Garfield, så passa på i regnrusket. Här har upphovsmakaren Dan Walsh obönhörligt suddat ut Garfield. Jon framstår som både depressiv och förvånansvärt djupsinnig i sin ensamhet:

Läs mer av den smått geniala Garfield minus Garfield

Jag kan känna att vi på vissa sätt går danskarna i spåren. Man försöker allt mer hitta enkla medel att få fram det man gör.

Visst är det en hård konkurrenssituation. Men samtidigt behöver svensk film ännu mer kompetens. Svensk film har fortfarande en hel del kvar att lära av andra filmländer. Förhoppningsvis bidrar den svenska filmens framfart även till en dialog mellan svenska filmare och internationella.

Det är minst sagt märkligt att traditionella teaterutbildningar fortfarande utgör grunden för filmskådespelare. Mer än 95% av alla utbildade skådepelare är skolade för teatern, inte film. Dock finns säkert mer än 95% av alla arbetstillfällen för skådespelare inom film, TV och media.

Denna filmkurs i skådespelarteknik för film och TV är en intensivkurs utformad för dig som vill söka skådespelarjobb inom film, TV och Media. Denna kurs är inte, som de flesta andra kurser i teknik för filmskådespelare en teaterkurs med traditionella övningar och inslag av film. Det är istället en fokuserad kurs, helt utformad för att stå framför kameran!

•  Spela för kameran, inte för scenen!
• Justera ditt uttryck i förhållande till bildvinklar, avstånd m.m.
• Skillnad i skådespelarteknik för film och TV, med övningar
• Förhållandet till fotograf, regissör och filmteamet
• Hur du förbereder dig inför tagning
• Praktiska filmövningar

Läs mer: Filmkurser, Mediainstitutet IKMs hemsida

I Uppsala under hösten kan du två gånger i veckan under en månads tid få lära dig grunderna i filmregi! Dessutom bjuder vi på en teoretisk kurs i filmanalys. Dessa två kurser kan med fördel kombineras!

I Stockholm återkommer populära succékurser i bland annat manus och scripta. Dessutom ger vi kurser i dokumentärfilm och scenografi. 

Läs mer om: Mediainstitutet IKMs filmkurser